Räntebesked februari 2011

Bakgrund: en ekonomi i hög fart

När Riksbanken samlades i februari 2011 hade svensk ekonomi återhämtat sig från finanskrisen snabbare än de flesta väntat sig. BNP var under tredje kvartalet 2010 omkring 6,9 procent högre än ett år tidigare, och arbetslösheten hade sjunkit från 8,9 till 8,6 procent på ett kvartal. Inflationen mätt med KPIF, där effekten av ändrade boräntor räknas bort, hade stigit till 2,3 procent i december 2010. Rensat även för energipriser var inflationen lägre, 1,4 procent, vilket visade att det underliggande pristrycket fortfarande var måttligt.

Beslutet och motiveringen

Riksbanken höjde styrräntan, som då kallades reporäntan, med 0,25 procentenheter till 1,5 procent. Den nya nivån gällde från den 16 februari. Det var ännu ett steg i den serie höjningar som inleddes sommaren 2010, och i december hade räntan höjts till 1,25 procent.

Resonemanget var att en ekonomi som växer så snabbt inte längre behöver krisräntor. Om räntan låg kvar på mycket låga nivåer riskerade resursutnyttjandet att bli så högt att inflationen längre fram skulle hamna över målet på 2 procent. I bakgrunden fanns också oron för hushållens skulder, som hade ökat snabbt under åren med låg ränta. Direktionen var däremot inte enig om takten. Vice riksbankscheferna Lars E.O. Svensson och Karolina Ekholm hörde under den här perioden till dem som förordade en lägre ränta, med hänvisning till att arbetslösheten fortfarande var hög.

Vad beslutet betydde för hushållen

För bolånetagare med rörlig ränta innebar höjningen ytterligare en ökning av månadskostnaden, efter flera höjningar på kort tid. Marknadsräntorna visade att fler höjningar var väntade: en femårig bostadsobligation handlades kring 4,35 procent och den tioåriga statsobligationen kring 3,5 procent, klart över styrräntan. Den som valde att binda sitt lån fick därmed betala för förväntningarna om en fortsatt stigande ränta. Sparare kunde å andra sidan räkna med något bättre ränta på sparkonton än under krisåren.

Vad hände sedan

Höjningarna fortsatte under våren. I april 2011 höjdes räntan till 1,75 procent och i juni till 2 procent. Därefter tog det stopp. När skuldkrisen i euroområdet förvärrades under sommaren lät Riksbanken räntan ligga kvar på 2 procent i september, och höjningsfasen visade sig vara över.