Räntebesked april 2011

Beslutet i korthet

I april 2011 höjde Riksbanken styrräntan med 0,25 procentenheter till 1,75 procent, med verkan från den 27 april. Det var den sjätte höjningen sedan sommaren 2010. Inlåningsräntan sattes till 1 procent och utlåningsräntan till 2,5 procent.

Bakgrund: läget i ekonomin

Siffrorna för tillväxten var ovanligt starka. BNP under fjärde kvartalet 2010 var omkring 7,6 procent högre än ett år tidigare, en ökningstakt som Sverige sällan har upplevt. Arbetslösheten föll samtidigt till 8,2 procent, från 8,6 procent kvartalet före.

Inflationen gav en mer blandad bild. KPIF låg på 1,4 procent i mars, och utan energipriser var ökningstakten bara 0,9 procent. Det vanliga konsumentprisindexet, KPI, låg betydligt högre, men det berodde till stor del på att Riksbankens egna höjningar gjorde bolånen dyrare, en kostnad som räknas in i KPI.

Varför höjde Riksbanken trots låg underliggande inflation?

Penningpolitiken verkar med fördröjning. Riksbanken utgick från att den snabba tillväxten och den stigande sysselsättningen efter hand skulle driva upp löner och priser, och att det därför var rimligt att gradvis föra räntan mot mer normala nivåer. Majoriteten pekade också på riskerna med att hushållen lånade allt mer.

Den linjen var omdiskuterad. Inom direktionen argumenterade Lars E.O. Svensson och Karolina Ekholm under perioden för en långsammare höjningstakt. Deras huvudargument var att inflationen låg under målet och att arbetslösheten var högre än nödvändigt, vilket enligt dem talade för en lägre ränta.

Vad beslutet betydde för hushållen

• Bolån: Rörliga boräntor följde styrräntan uppåt. På mindre än ett år hade styrräntan stigit med 1,5 procentenheter, vilket märktes tydligt i hushåll med stora lån.
• Bundna räntor: En femårig bostadsobligation handlades kring 4,26 procent. Marknaden räknade alltså med fortsatta höjningar.
• Sparande: Räntan på sparkonton steg från de mycket låga nivåerna under krisen.

Vad hände sedan

I juni 2011 kom ytterligare en höjning, till 2 procent. Den blev den sista. Under sensommaren skakades finansmarknaderna av skuldkrisen i Europa, och vid beskeden i september och oktober lämnades räntan oförändrad. Två procent blev toppen i den här räntecykeln.